Jag är uppväxt med att man ska visa respekt för andra. Man behöver inte gilla alla. Alla är olika och man behöver inte tycka om alla men man ska åtminstone respektera varandra. Man bör göra skillnad på sak och person.
Visa respekt
Min farmor bodde i lägenhet. Den var nog inte speciellt lyhörd men jag minns hur jag blev tillrättavisad gång på gång när man hoppade runt i lägenheten. ”Ta det lite lugnare så vi inte stör någon där nere” kunde det låta. Det var betongvarning i den där kåken så jag förmodar att det inte var någon större fara alls. Detta gör dock att jag respekterar mina föräldrar än mer. De visade respekt för omgivningen – i detta fall till en eventuell nedre hyresgäst.
En enda stor familj
Ja, dessa lägenheter är tyvärr alltför lyhörda. Jag har tyvärr inget annat val som en sån där ”halvtidare” att just bo i en sån där lägenhet. Dessutom gillar jag att teckna/måla. Halvtidare tjänar inte så bra och teckning blir man inte rik på så jag får finna mig i att tvingas bo i lägenhet. Jag vill heller inte göra anspråk på mer utan jag har det bra som det är. Nackdelen med lägenheter är att det är som att bo med en enda stor familj. Du har dock själv inte valt dessa familjemedlemmar. Det kan visa sig bli knepig och roligt för den delen. För har du barn och valt din partner med omsorg så tror jag man är benägen att tåla det mesta i form av tjat, dunkande, brummande, klappande, snarkningar och andra störningsmoment. Du älskar ju dom och de är ditt allt. MEN, om de bara råkar finnas i din närhet utan att du har valt dem blir det jävligt knepigt.
Sen är det förstås inte bara skit med grannar. Det är trevligt med folk omkring sig - i lagom mängd. Men efter tolv år i lägenhet så blir det alltid samma problem. Varför kör folk bara på utan att reflektera? Det är obegripligt.
Jag har förstås också skyldigheter men nu råkar det vara så att jag inte är i behov av att fly verkligheten med hög musik, filmljud eller intensivt städande. Jag tål rätt mycket men till slut rinner det över och man smäller igen någon dörr eller liknande – detta p.g.a. återkommande störningsmoment likt tortyrliknande inslag.
Lyhört överallt
Jag har bott i en rad lägenheter i den fantastiska trästaden Eksjö. Tror inte jag hört något negativt om denna underbara stad. Man ska komma ihåg att jag är känslig i allmänhet och känslig för ljud i synnerhet. Jag hatar musik – det är bland det värsta jag vet såvida jag inte är onykter. Det brummar och dunkar för mycket dessutom framkallar vissa låtar extremt starka känslor och det gör mig konstig. Nej, tystnad alternativt låg volym på P1 – den pratande radiokanalen.
Jag är inne på min fjärde lägenhet (lyhörd givetvis) men jag trivs bra där jag bor nu. Jag har dock kommit fram till följande: Lägenheterna i den fantastiska trästaden är ofattbart lyhörda och jag ställer mig frågan – hur fan tänkte man? Förmodligen kostnadsffektivt:). Men det är klart, för många många år sedan fanns det ju bara en TV-kanal – dessutom en civiliserad sådan, surroundsystem fanns inte (ge mig namnet på den jäveln som uppfann detta), det fanns en annan respekt i luften. Allt var liksom lugnare. När du bor i lägenhet så är ordet inte fritt och inte heller valen. Det som stör mig mest är att vissa människor tror att de har en massa rättigheter som hyresgäst. Såsom att spela ”dunka dunka” musik flera timmar i sträck, hoppa, skratta och gapa, titta på TV med sånt där surroundljud och slänga igen dörrar etc. Som hyresgäst när det kommer till ordning och trivsel så har man i stort sett bara skyldigheter, detta alltså enligt lag. Däremot har man också rättigheter i form av förbättringsåtgärder osv.
Hyreslagen ser strängt på störningar
Så här lyder inledningen på 25§ i hyreslagen som tack och lov ser strängt på återkommande störningar.
”när hyresgästen använder lägenheten skall han se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas.”
Nyckelorden här torde vara grad, hälsa och skäligen tålas. Vad som uppfattas som störning är förstås väldigt individuellt. Den ena tycker kanske att det är härligt att ungdomarna har roligt medan den andre är på gränsen till nervsammanbrott. Vissa gillar musik – andra tystnad. Vissa är aldrig hemma medan andra är hemma för det mesta. Någon är psykiskt sjuk. Någon har sömnproblem. Någon är mobbad på jobbet. Vissa tar livet med en klackspark. Ja, listan kan göras oändligt lång. Hur ska man då veta vilka grannar man har och i vilket skick de är? Lämpligtvis träffas man, hälsar på varandra, lyssnar på varandra osv och gör en bedömning. Man kommunicerar alltså med varandra och beter sig inte som på mellanstadiet där det var okej att svara med total ignorans och tystnad.
De flesta människor brukar ju följa lagen. Men när det kommer till hyreslagen ställer jag mig tveksam. Vad menar då lagen? Ljudstörningar är helt enkelt inte tillåtna och man får inte störa genom att föra oväsen som att tala för högt eller skrika. Man får inte heller spela högt på musikanläggning eller titta på TV med för högt ljud. Hundar får inte skälla eller yla. Vad är det som är så spännande med att utmana sina grannar med dessa element?
Vardagliga ljud måste man tåla
Självklart måste du vara beredd på och tåla vardagliga ljud i ett flerfamiljshus. Det är priset man får betala för relativ låg hyra och lite krav. De ljud du måste acceptera är:
-Som att någon stänger igen en dörr. Dock behöver man inte konstant smälla igen dörren.
-Som att någon städar. Dock behöver man inte städa varje dag. Lyssna på överläkaren Agnes Wold för mer information.
-Som att någon går på övervåningen. Dock behöver man inte hoppa, stampa, springa och/eller gå aggressivt.
-Som att någon får gäster som går i trappuppgången. Dock behöver man inte klampa omkring på ett aggressivt sätt.
-Som att någon tittar på TV. Dock behöver man inte köpa en surroundanläggning och ha på maxvolym.
-Som att någon pratar. Dock behöver man inte skrika eller prata högt. Jag lovar – varenda ord och mening hörs ändå.
Visa respekt
Min farmor bodde i lägenhet. Den var nog inte speciellt lyhörd men jag minns hur jag blev tillrättavisad gång på gång när man hoppade runt i lägenheten. ”Ta det lite lugnare så vi inte stör någon där nere” kunde det låta. Det var betongvarning i den där kåken så jag förmodar att det inte var någon större fara alls. Detta gör dock att jag respekterar mina föräldrar än mer. De visade respekt för omgivningen – i detta fall till en eventuell nedre hyresgäst.
En enda stor familj
Ja, dessa lägenheter är tyvärr alltför lyhörda. Jag har tyvärr inget annat val som en sån där ”halvtidare” att just bo i en sån där lägenhet. Dessutom gillar jag att teckna/måla. Halvtidare tjänar inte så bra och teckning blir man inte rik på så jag får finna mig i att tvingas bo i lägenhet. Jag vill heller inte göra anspråk på mer utan jag har det bra som det är. Nackdelen med lägenheter är att det är som att bo med en enda stor familj. Du har dock själv inte valt dessa familjemedlemmar. Det kan visa sig bli knepig och roligt för den delen. För har du barn och valt din partner med omsorg så tror jag man är benägen att tåla det mesta i form av tjat, dunkande, brummande, klappande, snarkningar och andra störningsmoment. Du älskar ju dom och de är ditt allt. MEN, om de bara råkar finnas i din närhet utan att du har valt dem blir det jävligt knepigt.
Sen är det förstås inte bara skit med grannar. Det är trevligt med folk omkring sig - i lagom mängd. Men efter tolv år i lägenhet så blir det alltid samma problem. Varför kör folk bara på utan att reflektera? Det är obegripligt.
Jag har förstås också skyldigheter men nu råkar det vara så att jag inte är i behov av att fly verkligheten med hög musik, filmljud eller intensivt städande. Jag tål rätt mycket men till slut rinner det över och man smäller igen någon dörr eller liknande – detta p.g.a. återkommande störningsmoment likt tortyrliknande inslag.
Lyhört överallt
Jag har bott i en rad lägenheter i den fantastiska trästaden Eksjö. Tror inte jag hört något negativt om denna underbara stad. Man ska komma ihåg att jag är känslig i allmänhet och känslig för ljud i synnerhet. Jag hatar musik – det är bland det värsta jag vet såvida jag inte är onykter. Det brummar och dunkar för mycket dessutom framkallar vissa låtar extremt starka känslor och det gör mig konstig. Nej, tystnad alternativt låg volym på P1 – den pratande radiokanalen.
Jag är inne på min fjärde lägenhet (lyhörd givetvis) men jag trivs bra där jag bor nu. Jag har dock kommit fram till följande: Lägenheterna i den fantastiska trästaden är ofattbart lyhörda och jag ställer mig frågan – hur fan tänkte man? Förmodligen kostnadsffektivt:). Men det är klart, för många många år sedan fanns det ju bara en TV-kanal – dessutom en civiliserad sådan, surroundsystem fanns inte (ge mig namnet på den jäveln som uppfann detta), det fanns en annan respekt i luften. Allt var liksom lugnare. När du bor i lägenhet så är ordet inte fritt och inte heller valen. Det som stör mig mest är att vissa människor tror att de har en massa rättigheter som hyresgäst. Såsom att spela ”dunka dunka” musik flera timmar i sträck, hoppa, skratta och gapa, titta på TV med sånt där surroundljud och slänga igen dörrar etc. Som hyresgäst när det kommer till ordning och trivsel så har man i stort sett bara skyldigheter, detta alltså enligt lag. Däremot har man också rättigheter i form av förbättringsåtgärder osv.
Hyreslagen ser strängt på störningar
Så här lyder inledningen på 25§ i hyreslagen som tack och lov ser strängt på återkommande störningar.
”när hyresgästen använder lägenheten skall han se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas.”
Nyckelorden här torde vara grad, hälsa och skäligen tålas. Vad som uppfattas som störning är förstås väldigt individuellt. Den ena tycker kanske att det är härligt att ungdomarna har roligt medan den andre är på gränsen till nervsammanbrott. Vissa gillar musik – andra tystnad. Vissa är aldrig hemma medan andra är hemma för det mesta. Någon är psykiskt sjuk. Någon har sömnproblem. Någon är mobbad på jobbet. Vissa tar livet med en klackspark. Ja, listan kan göras oändligt lång. Hur ska man då veta vilka grannar man har och i vilket skick de är? Lämpligtvis träffas man, hälsar på varandra, lyssnar på varandra osv och gör en bedömning. Man kommunicerar alltså med varandra och beter sig inte som på mellanstadiet där det var okej att svara med total ignorans och tystnad.
De flesta människor brukar ju följa lagen. Men när det kommer till hyreslagen ställer jag mig tveksam. Vad menar då lagen? Ljudstörningar är helt enkelt inte tillåtna och man får inte störa genom att föra oväsen som att tala för högt eller skrika. Man får inte heller spela högt på musikanläggning eller titta på TV med för högt ljud. Hundar får inte skälla eller yla. Vad är det som är så spännande med att utmana sina grannar med dessa element?
Vardagliga ljud måste man tåla
Självklart måste du vara beredd på och tåla vardagliga ljud i ett flerfamiljshus. Det är priset man får betala för relativ låg hyra och lite krav. De ljud du måste acceptera är:
-Som att någon stänger igen en dörr. Dock behöver man inte konstant smälla igen dörren.
-Som att någon städar. Dock behöver man inte städa varje dag. Lyssna på överläkaren Agnes Wold för mer information.
-Som att någon går på övervåningen. Dock behöver man inte hoppa, stampa, springa och/eller gå aggressivt.
-Som att någon får gäster som går i trappuppgången. Dock behöver man inte klampa omkring på ett aggressivt sätt.
-Som att någon tittar på TV. Dock behöver man inte köpa en surroundanläggning och ha på maxvolym.
-Som att någon pratar. Dock behöver man inte skrika eller prata högt. Jag lovar – varenda ord och mening hörs ändå.