EM-sommaren hann knappt börja innan Sverige spelat färdigt. Islands EM-sommar börjar mer och mer likna Sveriges 1994. Det enda som skiljer är väl värmen. Under 1994 var det över 20 grader några veckor i sträck på många håll i Sverige, på Island... ja, där är det alltid runt 0-15 grader.
Island stabilt på många plan
Jag har tjatat om Island under flera år. Kanske inte när det gäller deras fotboll men det är mycket som lockar där. Kriminaliteten är i stort sett obefintlig och det hänger naturligtvis ihop med det svala vädret. En ”falling down” på Island blir naturligtvis inte lika katastrofartad som i Ar Raqqah eller Las Vegas. Det kryllar dessutom av konstnärer, författare och andra intellektuella. Det gör naturligtvis också att brottsligheten sjunker då författare och konstnärer använder ord, penslar och pennor istället för vapen. Man mördar i konsten och litteraturen. Man skriver eller målar ur sig aggressiviteten. Nu visar det sig att Island kan spela fotboll också. Det måste vara världens säkraste land att befinna sig i. Med tanke på vad som försiggår i världen med krig, flyktingströmmar, flyktingar som skjuts vid gränserna, gränsstaket, Storbritannien lämnar EU etc. så känns en enkelbiljett till Island mer och mer lockande. För om jag flyger igen kommer det definitivt bara bli en gång till.
Hur mår Erik?
Island vidare till kvartsfinal ikväll efter seger med 2-1 mot England. Detta England som alltid hittar ett sätt att förlora när det gäller – precis som Sverige. De kan lukta sig till fiasko. Jag undrar hur Erik Hamrén mår just nu? Troligtvis har han nog inte sett matchen, han borde vara ganska trött på fotboll i skrivande stund. Å andra sidan så åkte den tankspridda Hamrén ner till Brasilien efter ett misslyckat VM-kval och lekte expertkommentator, pratade om Shining och... ja, inte så mycket mer.. Allvarligt, vad är det för en person som gör så? Efter ett misslyckat kval borde man faktiskt vara hemma och fundera över varför det gick som det gick. Så kanske han såg England-Island i alla fall... Apropå Shining så jag filmen med Jack Nicholsson från 1980 som heter just ”The Shining” härom månaden. Om det är den filmen som Erik Hamrén har tjatat om i alla dessa år börjar jag förstå varför det har sett ut som det har gjort under hans sex år som förbundskapten. Hokus pokus, indianer och en liten kille som ser oförklarliga saker och hör röster – it makes sense Erik. Jo, hur mår Hamrén just nu. Hamrén tog ju som bekant över förbundskaptensrollen av en något orättvist sågad Lars Lagerbäck (efter misslyckat Sydafrika-kval 2010). Tacksamt för Erik dock att vi missade Sydafrika då mindre press lades på Erik. Dessutom genomfördes en generationsväxling så kraven minskade även därav.
Erik lyckades dock ta oss till Ukraina/Polen 2012. Resultatet av denna skräckturnering blev två fiaskomatcher när det som mest gällde och en kanonmatch i en match som inte betydde någonting, 2-0 mot Frankrike. Under 2013 vet jag inte vad som hände, det blev bandyresultat i varenda landskamp. 4-4 och 3-5 mot Tyskland, i den sistnämnda hade 0-0 räckt för att undvika Portugal i bäst av 2-kval.... 4-2 hemma mot Norge. 4-2 hemma mot England där Zlatan gör fyra mål och ett drömmål, i en träningsmatch tyvärr. Spara dom målen till ”this is it”- matcher. Sen missar vi då Brasilien-VM. Vi går till EM 2016 efter två bra matcher mot Danmark efter att ha kommit trea efter Österrike och Ryssland i EM-kvalet. Där gjorde också Zlatan mål i en ”this is it”-match så jag hade ganska höga förväntningar inför EM. Österrike, Sverige och Ryssland fick lämna turneringen innan åttondel...
Lagerbäck å andra sidan tog över Island och gjorde succé när han tog dem till sitt första mästerskap någonsin. När Sverige kvalade in via Danmark så tänkte jag omedelbart – det dyker alltid upp chanser till revansch, eller förlåt man får nya chanser räcker att säga. Revansch är en klyscha. Erik fick en chans till, kanske skulle Sverige gå längre än Island och Lagerbäckshysterin avta. Det blev precis tvärtom. Eriks facit under dessa sex år är katastrofala och Lagerbäck går från klarhet till klarhet. Inga konstigheter egentligen. Det är en viss skillnad i deras auktoritet. Lars är en lugn skogsmunk medan Hamrén är en innekille med fina kläder som mest flänger med huvudet, använder övertydligt kroppsspråk och ja... han liksom nästan hoppar när han pratar. Ja, han är så märklig denna Erik. Dessutom har Lagerbäck en tanke med det han gör rent organisatoriskt och strukturellt. Hamrén har många tankar men har svårt att sortera dom. Han fick dock en ny chans i Frankrike – han tog den inte. Lagerbäck fick också en ny chans i Frankrike – han tog den. Island representerar något som Hamrén har tjatat om i sex år – shining.
Traditionens makt
Men det ska sägas att det är svårt för exempelvis Sverige att hävda sig i stora mästerskap. Det finns bara en turnering som smäller högre än ett fotbolls-EM, detta naturligtvis ur ett europeiskt perspektiv, och det är ett fotbolls-VM. Så – this is it. En månads leverans. Sju matcher med ett tufft krav. Du behöver inte vinna alla matcher men du måste vinna match nr sju – finalen. Pricka in formen just denna månad och denna dag. Det är ganska knepiga saker det där. Med detta sagt så är Leicesters bragd i Premier League ingen lekstuga. Där snackar vi 38 omgångar under nio månaders tid. Där ska man ha form under en betydlig längre tid än i ett EM eller ett VM.
Vi har några återkommande prenumeranter på de stora titlarna och då blandar jag VM och EM; Italien, Brasilien, Tyskland och Spanien. Ja, jag får erkänna att Spanien hör till denna kvartett efter tre raka titlar mellan 2008 och 2014. Men innan dess hade jag ganska rätt, under ca 80 år levererade de inte trots i stort sett alltid bra spelarmaterial.
Men det finns traditioner, makt, vinnarkultur osv som vi inte kan göra något år. Det är en 4-5 lag som prenumererar på de stora titlarna. Då och då, i ungefär vart tredje mästerskap sprattlar något lag till och överraskar oss. Så här har det sett ut sedan 1930 när det kommer till guld och silver, dvs finallag (både VM och EM inräknat).
Antal finaler mellan 1930-2014:
Tyskland 15
Italien 9
Brasilien 7
Argentina 5
Spanien 5
Sovjet 4
Frankrike 4
Holland 4
Tjeckien 4
Jugoslavien 2
Uruguay 2
Portugal 1
Sverige 1
Ungern 1
Danmark 1
Grekland 1
Belgien 1
England 1
84 år torde vara ett statistiskt säkerställt underlag och jag har bara några funderingar. Förtjänar England ens att nämnas i stora mästerskapssammanhang? Nej, de förtjänar definitivt inte den statusen. England har ett VM-guld från 1966 på hemmaplan. De missade VM 70, 74, 78 och 94. Efter det har de mest åkt ut på straffsparkar mot Tyskland 1990 (VM), mot Tyskland igen 1996 (EM), mot Portugal 2006 (VM).
Förtjänar Belgien det beröm de fått i inledningen på detta EM? Troligtvis inte. Belgien har som största och enda merit en semifinal mot Argentina 1986 (förlust) Jag såg Belgien och Ungern igår kväll. Missförstå mig rätt, Belgien har sjukt många bra individuella spelare men är de ett bra lag? Jag såg många brister där trots 4-0 mot Ungern. Vad händer när de stöter på Tyskland eller Italien? Ja, förmodligen som enligt ovan.
Det är också ett jävla tjat om Portugal vilket också är helt obegripligt. 2-3 mot USA, 0-1 mot Grekland och förlust mot Sydkorea 2002 är resultat som poppar upp i mig från viktiga matcher.
När det gäller Sverige får man vara mer förlåtande då vi ändå lever och verkar i detta land.
För sex år sedan förtjänade heller inte Spanien den statusen. Men efter tre raka mästerskap så ger jag mig. Men idag åkte de på patrull när Italien visade kyla och klass som så många gånger förr. Innan 2008 åkte Spanien alltid ut på straffsparkar eller i matcher som mot Jugoslavien 1990 1-2, Italien 1-2 1994, Sydkorea 2002 etc. Jag orkar inte googla...
Tyskland och Italien är summa summarum giganter när det kommer till guld och silver så varför hoppas och vara naiva och tro att exempelvis Belgien eller England ska gå hela vägen? Belgien kan faktiskt det denna gång. De har Wales i nästa och därefter tippar jag på Portugal-Belgien i en semifinal. Väl i en final med så många bra spelare kan förstås vad som helst hända och dessutom försvinner ett av topp 2 i ovanstående tabell då Tyskland och Italien spelar kvartsfinal om några dagar.
Zlatans tjat
Folk som tjatar om hur bra de är hela tiden är ofta kanske inte fullt så bra. Deras bild av sig själva brukar inte överensstämma med verklighetens och andras bild. Är du riktigt bra på något behöver du inte säga det – du vet det och andra vet det. Det är ungefär som med pengar. Nyrika köper flashiga villor, båtar och hus. De som är riktigt rika pratar aldrig om pengar. Klasskillnad Just klasskillnad kan göra att jag förlåter ghettobarnet Zlatan. Hans klassresa är helt fantastisk och jag förstår att han har ett självhävdelsebehov utan dess like med tanke på hans extremt utsatta och fattiga barndom. Men det stiger vissa åt huvudet. Zlatan sa nyss i någon intervju att företaget Volvo inte var någonting innan han kom in i bilden. Han pratar om att skapa historia och vinna champions league. Drömmen vore också att ta en titel med svenska landslaget. Det där stannade bara vid en dröm.
De facto är det så att Zlatan-leverans har uteblivit när det verkligen gäller och i de riktigt stora matcherna. Zlatan har naturligtvis en fantastisk karriär bakom sig. Mängder av ligatitlar, ligamål, landslagsmål osv. Men nu är han 35 år och har gjort sitt. Det stör mig bara lite att nån som säger att Volvo var ett litet företag innan han kom in i bilden inte har spelat en enda champions league-semifinal, inte en enda VM-kvartsfinal, semifinal eller final, inte en enda EM-semifinal eller final...
Han levererar inte i Champions Leauge-kvartsfinaler och har därmed aldrig fått spela en dito semfinal/final. Han levererar inte i EM och VM. Zlatan var en katastrof nu i EM. När det väl gäller kommer svenskheten i honom fram. Han är ju fostrad i Sverige med mellanmjölk och idrottsskola där alla får vara med. Nej, det lilla extra har saknats. Han har dock stått för fantastiska insatser för svensk fotboll, vackra mål, en attityd som är unik och tagit svensk fotboll till en ny nivå. Men de där målen, ja... vi tar några exempel: fyra mål mot England i en träningsmatch när Friends invigdes, en fin cykelspark mot Frankrike i en match som inte betydde ett skit, många mål i gruppspel för att sedan svik oss i kvartsfinaler och åttondelsfinaler.
Fortsättning följer...
Island stabilt på många plan
Jag har tjatat om Island under flera år. Kanske inte när det gäller deras fotboll men det är mycket som lockar där. Kriminaliteten är i stort sett obefintlig och det hänger naturligtvis ihop med det svala vädret. En ”falling down” på Island blir naturligtvis inte lika katastrofartad som i Ar Raqqah eller Las Vegas. Det kryllar dessutom av konstnärer, författare och andra intellektuella. Det gör naturligtvis också att brottsligheten sjunker då författare och konstnärer använder ord, penslar och pennor istället för vapen. Man mördar i konsten och litteraturen. Man skriver eller målar ur sig aggressiviteten. Nu visar det sig att Island kan spela fotboll också. Det måste vara världens säkraste land att befinna sig i. Med tanke på vad som försiggår i världen med krig, flyktingströmmar, flyktingar som skjuts vid gränserna, gränsstaket, Storbritannien lämnar EU etc. så känns en enkelbiljett till Island mer och mer lockande. För om jag flyger igen kommer det definitivt bara bli en gång till.
Hur mår Erik?
Island vidare till kvartsfinal ikväll efter seger med 2-1 mot England. Detta England som alltid hittar ett sätt att förlora när det gäller – precis som Sverige. De kan lukta sig till fiasko. Jag undrar hur Erik Hamrén mår just nu? Troligtvis har han nog inte sett matchen, han borde vara ganska trött på fotboll i skrivande stund. Å andra sidan så åkte den tankspridda Hamrén ner till Brasilien efter ett misslyckat VM-kval och lekte expertkommentator, pratade om Shining och... ja, inte så mycket mer.. Allvarligt, vad är det för en person som gör så? Efter ett misslyckat kval borde man faktiskt vara hemma och fundera över varför det gick som det gick. Så kanske han såg England-Island i alla fall... Apropå Shining så jag filmen med Jack Nicholsson från 1980 som heter just ”The Shining” härom månaden. Om det är den filmen som Erik Hamrén har tjatat om i alla dessa år börjar jag förstå varför det har sett ut som det har gjort under hans sex år som förbundskapten. Hokus pokus, indianer och en liten kille som ser oförklarliga saker och hör röster – it makes sense Erik. Jo, hur mår Hamrén just nu. Hamrén tog ju som bekant över förbundskaptensrollen av en något orättvist sågad Lars Lagerbäck (efter misslyckat Sydafrika-kval 2010). Tacksamt för Erik dock att vi missade Sydafrika då mindre press lades på Erik. Dessutom genomfördes en generationsväxling så kraven minskade även därav.
Erik lyckades dock ta oss till Ukraina/Polen 2012. Resultatet av denna skräckturnering blev två fiaskomatcher när det som mest gällde och en kanonmatch i en match som inte betydde någonting, 2-0 mot Frankrike. Under 2013 vet jag inte vad som hände, det blev bandyresultat i varenda landskamp. 4-4 och 3-5 mot Tyskland, i den sistnämnda hade 0-0 räckt för att undvika Portugal i bäst av 2-kval.... 4-2 hemma mot Norge. 4-2 hemma mot England där Zlatan gör fyra mål och ett drömmål, i en träningsmatch tyvärr. Spara dom målen till ”this is it”- matcher. Sen missar vi då Brasilien-VM. Vi går till EM 2016 efter två bra matcher mot Danmark efter att ha kommit trea efter Österrike och Ryssland i EM-kvalet. Där gjorde också Zlatan mål i en ”this is it”-match så jag hade ganska höga förväntningar inför EM. Österrike, Sverige och Ryssland fick lämna turneringen innan åttondel...
Lagerbäck å andra sidan tog över Island och gjorde succé när han tog dem till sitt första mästerskap någonsin. När Sverige kvalade in via Danmark så tänkte jag omedelbart – det dyker alltid upp chanser till revansch, eller förlåt man får nya chanser räcker att säga. Revansch är en klyscha. Erik fick en chans till, kanske skulle Sverige gå längre än Island och Lagerbäckshysterin avta. Det blev precis tvärtom. Eriks facit under dessa sex år är katastrofala och Lagerbäck går från klarhet till klarhet. Inga konstigheter egentligen. Det är en viss skillnad i deras auktoritet. Lars är en lugn skogsmunk medan Hamrén är en innekille med fina kläder som mest flänger med huvudet, använder övertydligt kroppsspråk och ja... han liksom nästan hoppar när han pratar. Ja, han är så märklig denna Erik. Dessutom har Lagerbäck en tanke med det han gör rent organisatoriskt och strukturellt. Hamrén har många tankar men har svårt att sortera dom. Han fick dock en ny chans i Frankrike – han tog den inte. Lagerbäck fick också en ny chans i Frankrike – han tog den. Island representerar något som Hamrén har tjatat om i sex år – shining.
Traditionens makt
Men det ska sägas att det är svårt för exempelvis Sverige att hävda sig i stora mästerskap. Det finns bara en turnering som smäller högre än ett fotbolls-EM, detta naturligtvis ur ett europeiskt perspektiv, och det är ett fotbolls-VM. Så – this is it. En månads leverans. Sju matcher med ett tufft krav. Du behöver inte vinna alla matcher men du måste vinna match nr sju – finalen. Pricka in formen just denna månad och denna dag. Det är ganska knepiga saker det där. Med detta sagt så är Leicesters bragd i Premier League ingen lekstuga. Där snackar vi 38 omgångar under nio månaders tid. Där ska man ha form under en betydlig längre tid än i ett EM eller ett VM.
Vi har några återkommande prenumeranter på de stora titlarna och då blandar jag VM och EM; Italien, Brasilien, Tyskland och Spanien. Ja, jag får erkänna att Spanien hör till denna kvartett efter tre raka titlar mellan 2008 och 2014. Men innan dess hade jag ganska rätt, under ca 80 år levererade de inte trots i stort sett alltid bra spelarmaterial.
Men det finns traditioner, makt, vinnarkultur osv som vi inte kan göra något år. Det är en 4-5 lag som prenumererar på de stora titlarna. Då och då, i ungefär vart tredje mästerskap sprattlar något lag till och överraskar oss. Så här har det sett ut sedan 1930 när det kommer till guld och silver, dvs finallag (både VM och EM inräknat).
Antal finaler mellan 1930-2014:
Tyskland 15
Italien 9
Brasilien 7
Argentina 5
Spanien 5
Sovjet 4
Frankrike 4
Holland 4
Tjeckien 4
Jugoslavien 2
Uruguay 2
Portugal 1
Sverige 1
Ungern 1
Danmark 1
Grekland 1
Belgien 1
England 1
84 år torde vara ett statistiskt säkerställt underlag och jag har bara några funderingar. Förtjänar England ens att nämnas i stora mästerskapssammanhang? Nej, de förtjänar definitivt inte den statusen. England har ett VM-guld från 1966 på hemmaplan. De missade VM 70, 74, 78 och 94. Efter det har de mest åkt ut på straffsparkar mot Tyskland 1990 (VM), mot Tyskland igen 1996 (EM), mot Portugal 2006 (VM).
Förtjänar Belgien det beröm de fått i inledningen på detta EM? Troligtvis inte. Belgien har som största och enda merit en semifinal mot Argentina 1986 (förlust) Jag såg Belgien och Ungern igår kväll. Missförstå mig rätt, Belgien har sjukt många bra individuella spelare men är de ett bra lag? Jag såg många brister där trots 4-0 mot Ungern. Vad händer när de stöter på Tyskland eller Italien? Ja, förmodligen som enligt ovan.
Det är också ett jävla tjat om Portugal vilket också är helt obegripligt. 2-3 mot USA, 0-1 mot Grekland och förlust mot Sydkorea 2002 är resultat som poppar upp i mig från viktiga matcher.
När det gäller Sverige får man vara mer förlåtande då vi ändå lever och verkar i detta land.
För sex år sedan förtjänade heller inte Spanien den statusen. Men efter tre raka mästerskap så ger jag mig. Men idag åkte de på patrull när Italien visade kyla och klass som så många gånger förr. Innan 2008 åkte Spanien alltid ut på straffsparkar eller i matcher som mot Jugoslavien 1990 1-2, Italien 1-2 1994, Sydkorea 2002 etc. Jag orkar inte googla...
Tyskland och Italien är summa summarum giganter när det kommer till guld och silver så varför hoppas och vara naiva och tro att exempelvis Belgien eller England ska gå hela vägen? Belgien kan faktiskt det denna gång. De har Wales i nästa och därefter tippar jag på Portugal-Belgien i en semifinal. Väl i en final med så många bra spelare kan förstås vad som helst hända och dessutom försvinner ett av topp 2 i ovanstående tabell då Tyskland och Italien spelar kvartsfinal om några dagar.
Zlatans tjat
Folk som tjatar om hur bra de är hela tiden är ofta kanske inte fullt så bra. Deras bild av sig själva brukar inte överensstämma med verklighetens och andras bild. Är du riktigt bra på något behöver du inte säga det – du vet det och andra vet det. Det är ungefär som med pengar. Nyrika köper flashiga villor, båtar och hus. De som är riktigt rika pratar aldrig om pengar. Klasskillnad Just klasskillnad kan göra att jag förlåter ghettobarnet Zlatan. Hans klassresa är helt fantastisk och jag förstår att han har ett självhävdelsebehov utan dess like med tanke på hans extremt utsatta och fattiga barndom. Men det stiger vissa åt huvudet. Zlatan sa nyss i någon intervju att företaget Volvo inte var någonting innan han kom in i bilden. Han pratar om att skapa historia och vinna champions league. Drömmen vore också att ta en titel med svenska landslaget. Det där stannade bara vid en dröm.
De facto är det så att Zlatan-leverans har uteblivit när det verkligen gäller och i de riktigt stora matcherna. Zlatan har naturligtvis en fantastisk karriär bakom sig. Mängder av ligatitlar, ligamål, landslagsmål osv. Men nu är han 35 år och har gjort sitt. Det stör mig bara lite att nån som säger att Volvo var ett litet företag innan han kom in i bilden inte har spelat en enda champions league-semifinal, inte en enda VM-kvartsfinal, semifinal eller final, inte en enda EM-semifinal eller final...
Han levererar inte i Champions Leauge-kvartsfinaler och har därmed aldrig fått spela en dito semfinal/final. Han levererar inte i EM och VM. Zlatan var en katastrof nu i EM. När det väl gäller kommer svenskheten i honom fram. Han är ju fostrad i Sverige med mellanmjölk och idrottsskola där alla får vara med. Nej, det lilla extra har saknats. Han har dock stått för fantastiska insatser för svensk fotboll, vackra mål, en attityd som är unik och tagit svensk fotboll till en ny nivå. Men de där målen, ja... vi tar några exempel: fyra mål mot England i en träningsmatch när Friends invigdes, en fin cykelspark mot Frankrike i en match som inte betydde ett skit, många mål i gruppspel för att sedan svik oss i kvartsfinaler och åttondelsfinaler.
Fortsättning följer...